Umbrien på italienskt vis

Umbriens vinfestival. I Italien lockar med historiska städer, vin, mat och ett levande italienskt vardagsliv. Bo Utomlands besökte Perugia

Perugia är Umbriens största stad, med universitet, urgamla lämningar och ett folkliv som fortsätter långt efter att solen gått ner. Bo Utomlands kom mitt i en vinfestival där regionens producenter hade tagit över gator och torg.

[BILD:0]

Vi kom för tidigt. Klockan var fyra på eftermiddagen när vi tog Minimetròn upp mot Perugias historiska centrum. Den lilla automatiska bergbanan som klättrar uppför sluttningen är ett äventyr i sig.

[BILD:4]

Däruppe var det fortfarande ganska lugnt. Vinproducenterna höll på att göra i ordning sina stånd och den stora universitetsstaden hade ännu inte växlat över till kväll. Vi hann gå genom gränderna och undra om vi kanske hade missuppfattat det hela. Det hade vi inte.

[BILD:3]

Några timmar senare sprakade vinfestivalen loss. Fast inte som Oktoberfest i München, med tivolistämning och stoj. Här skedde det på ett mer italienskt, sofistikerat sätt. Lila var kvällens färg. Små stånd med producenter från olika delar av Umbrien hade öppnat längs gator och torg. Bakom diskarna stod välklädda och vältaliga representanter för vingårdarna och berättade om druvor, odlingar och viner.

[BILD:6]

I ett provisoriskt, naturligtvis lila, stånd köpte vi fem polletter som gav oss fem provningar. Det visade sig vara alldeles lagom. Vitt, rött och rosé. Olika druvor, olika vingårdar och olika delar av Umbrien.

Till och med glaset behandlades med respekt. Inga banala plastglas här. Vi fick ett riktigt vinglas i en liten nätt väska att bära runt halsen. Sedan gav vi oss ut på safari i de umbriska druvornas tecken.

Från nationalsång till trummor

Så kom musiken. Uniformerade musikkårer marscherade genom Perugias gamla kvarter med blänkande instrument och italiensk disciplin. Det fanns en aning pompa över det hela. När den italienska nationalsången spelades blev festivalen för en stund nästan högtidlig.

[BILD:7]

Det skulle lätt ha kunnat bli lite väl högtravande, men en stund senare ändrade musiken karaktär. En friare grupp med trummor av olika slag drog fram genom kvarteren. Rytmerna studsade mellan husfasaderna och människor följde efter.

[BILD:5]

Nu hade också uteserveringarna fyllts. Turister blandades med lokalbor, italienare från andra delar av landet och utländska besökare. Och så studenterna. De är många i Perugia och märks i stadsbilden. Framåt kvällen fanns de överallt, runt borden, på trapporna och ute på gatorna.

Hundar under borden, rykande pastarätter, vinglas och musik flöt ihop till ett umbriskt kvällsliv som verkade pågå alldeles av sig självt.

Tvåtusen år mitt i fredagskvällen

Och mitt i allt detta historien. I Perugia behöver man inte gå till ett museum för att bli påmind om hur gammal staden är. Spåren efter romarna finns kvar, men historien sträcker sig ännu längre tillbaka. Etruskerna fanns här långt före dem och deras lämningar är fortfarande en del av staden.

Det är en märklig och ganska underbar blandning. Man kan stå med ett glas umbriskt vin i handen, höra trummorna närma sig längs gatan och samtidigt titta på murar och valv som funnits här i mer än två tusen år. Dessa spår av svunna tider bara finns där, mitt bland hundarna, pastan, studenterna och fredagskvällen. Då började vi förstå Perugia. Här läggs inte det nya ovanpå det gamla. Allt tycks pågå samtidigt.

Vinet är en del av Umbrien

Umbrien ligger i centrala Italien och hamnar ofta i skuggan av sin berömda granne Toscana. Men regionen har en stark egen identitet, inte minst när det gäller maten och vinet. Sagrantino och grechetto är kanske inte de italienska druvor som först dyker upp i huvudet hos en svensk vinköpare. Här är de desto viktigare.

[BILD:8]

Sagrantino hör framför allt hemma kring Montefalco och ger några av regionens mest kända röda viner. Grechetto är en av de gröna druvor som förknippas med Umbriens vita viner. Här odlas också bland annat sangiovese, trebbiano och internationella sorter som merlot.

På festivalen blev det tydligt att vinet inte bara är något som serveras till maten eller säljs till besökare. Producenterna pratade om sina vingårdar och druvor med en stolthet som gjorde att varje provning blev en liten presentation av platsen den kom ifrån. Fem provningar räckte gott. Det fanns ju ett helt Perugia kvar att upptäcka.

En stad att återvända till

Det är också här Perugia blir intressant för Bo Utomlands. Detta är ingen liten semesterort som stänger när sommargästerna åker hem. Det är Umbriens största stad och en universitetsstad med ett eget liv året runt.

Och utanför staden väntar ett annat Umbrien, mindre byar, vingårdar, olivlundar och hus där avståndet till det italienska vardagslivet är betydligt kortare än till turiststråken.

Under den här resan fick vi bara en första inblick. Vi kommer tillbaka till Umbrien på Bo Utomlands. Inte bara för att titta på bostäder, utan för att träffa människorna som bor här, besöka byarna och ta reda på hur livet faktiskt ser ut för den som väljer att stanna längre. För efter en kväll i Perugia är det svårt att inte bli nyfiken på resten.